tisdag 2 augusti 2016

Lägga bloggen på is

Ni är några som är nyfikna på mitt avslöjande.

Tror dessvärre inte att ni kommer gilla det.

Nu när Erik har haft semester och jag inte brytt mig så mycket om blogg. Tack alla som gästbloggade! Så har jag känt att det varit rätt skönt utan bloggen. 

Om ca 1 vecka kommer jag börja jobba igen efter mammaledigheten. Livet kommer bli annorlunda och mindre tid än nu.

Därför har jag bestämt mig för lägga bloggen på is. Jag kommer istället satsa mer på instagram fram över, så där får ni gärna leta upp börja följa mig om ni har det. Annars får ni leva på hoppet!

Heter @daysbyjohanna på instagram, dvs precis som här på bloggen.

Detta kan vara sista inlägget ever, men det kan också komma inlägg igen. Det beror på hur livet ter sig som arbetande småbarnsmamma.

TACK FÖR ALLA ERA UNDERBARA KOMMENTARER JAG FÅTT UNDER ÅRENS GÅNG!

måndag 1 augusti 2016

Mitt skal från Caseapp

Vill börja med tacka Tosse och Jossan för de spred inlägget om vi som bloggar i Skåne vidare.

Fick förra veckan hem mitt skal från Caseapp. Vill du också ha ett?
Men denna koden BYJOHANNA20 får du 20% rabatt när du beställer.

I nästa inlägg skall jag avslöja något för er!



söndag 31 juli 2016

Att älska en alkoholist!

Att älska en alkoholist!

För ganska exakt 11 år sedan, så träffade jag den som skulle bli mitt livs kärlek (bortsett från mina barn): 16/7 2005... på mitt jobb.
Ja, jag tyckte att han emellanåt betedde sig lite konstigt.. men insåg efter några veckor att han gärna drack alkohol. Ja.. ok.. han hade ju semester.

Men det fortsatte.. han kunde inte ha en nykter helg.. alltid en flaska whisky skulle handlas. Och jag som knappt tog ett glas vin.
När vi sen skulle åka till min syster några dagar, som bor ca 50 mil från mig.. och han vägrade öppna när jag kom för att han hämta honom. Jag var i upplösningstillstånd. Han svarade inte i telefon heller..
Dagen efter var han så ångerfull.. och vi körde dit.. kom upp sent på kvällen, för att köra hem tidigt på morgonen. Allt för att jag skulle få krama min syster lite.
Så här höll det på.. han var ångerfull.. köpte blommor.. men så blev det samma sak igen. Då var jag bara en looser! Och då drog han gärna upp vad han tyckte om mitt val av mina tidigare ex.. hur kass ekonomi jag hade... att jag borde banta, etc.

Vi gjorde slut.. (enl honom så gjorde han det pga av att jag hade så dålig ekonomi). Vi blev tillsammans igen.. med löften om bättring med hans drickande. Det höll.. en vecka.. kanske.  Gjorde slut igen.. och han blev galen när jag träffade nån annan. Bönade och bad.. jag gick tillbaka.. jag älskade ju honom. Samma visa igen. Han förlängde semestern med en vecka.. för det var vad han behövde för att nyktra till... Jag meddelade chefen det.. dom fixade behandling åt honom och där gick han i 3 år och söp mellan mötena. Han var så rädd.. jag låg och höll om honom på nätterna när han grät, jag satt med hos läkaren och höll hans hand, när han erkände att han var alkolist. Jag sjukskrev mig från jobb för att kunna stötta honom.

Nya uppbrott och tillbakagångar... Lovades guld och gröna skogar.. vi t o m flyttade ihop, vilket höll 4 mån, sen flydde jag. Han sa till alla att det inte gick att bo med nån som la sina kläder på golvet, när sanningen var att jag inte kunde bo med nån som låg packad i soffan helg efter helg.

Jag lärde mig dricka whisky, enbart för att det inte skulle vara så mycket för honom att dricka. Samma sak gällande rödvin.. och rosévin.
Vi åkte på semestrar till hans vänner ihop, som redan insett detta och berättade för mig att han inte är välkommen dit, om inte jag är med.

Självklart har en varit en massa kul grejor också. Alla kvällar vi har suttit och spelat LP-skivor och drömt oss tillbaka till 80-talet. Alla dagar när han ändå varit nykter på semestern och vi varit ute med båt och fiskat. Alla ggr han stöttat mig när jag gått igenom en vårdnadstvist, när jag haft det jobbigt och varit trött på livet.
Och aldrig att han lyft ett finger mot mig...  hur mycket elakheter jag kastat i huvudet på honom, i all välmening för att få honom att inse hans sjukdom. För alkoholism är en sjukdom!

Status idag? Vi är kollegor fortfarande.. han är snäll och låter mig följa med och handla varje vecka, då jag inte har bil. Han lånar mig pengar när jag har det knapert. Men.. han super än... och värre än någonsin. Och jag blir arg! Inte för min skull, utan för att en fin och underbar kille sabbar sitt liv. Jag skulle vilja binda fast honom och slå honom gul och blå tills han fattar det.
Ja, jag älskar honom. För den han är när han är nykter! För jag har ju sett den sidan också.
Ikväll, när jag försökte få tag på honom hela dagen och var orolig att han ramlat och slagit ihjäl sig (det har hänt att han ramlat och fått blåmärken och kollegorna trott att jag slagit honom). Har nyckel till honom och när jag försökte gå in, stod han och höll emot så jag inte kom in och skrek att jag skulle gå iväg. Ja.. jag bar gick.. inte för hans skull, utan för min. För att jag inte går in i nån diskussion med nån som är full.. välkommen tillbaka när du är nykter!

Vad kan jag göra för att hjälpa honom? Finns det nåt mer jag kan göra än att finnas där? Ja.. träffa nån ny och skapa ett liv. Men trots flera försök, så har jag inte hittat nån annan som jag känner att jag skulle vilja bli gammal ihop med.

Har mina barn tagit skada av detta? Nej, anser jag. Jag har hela tiden varit öppen med det.. vi pratar om det, dom har alla sett det. Till mina barn har han varit en bra pappa. Ställt upp för dom, följt med på föräldramöten. Med planering så har han hämtat på discon, etc..Tröstat när dom fått sina hjärtan krossade och torkat tårar. Min minsta säger ibland: Jag älskar och saknar XX, han är den som är mest pappa för mig.

Men.. vad ska jag göra för att han ska sluta och verkligen inse att han behöver hjälp? Jag är helt övertygad om att efter flaskan, så är jag den ha älskar mest. Jag vill inte lägga ner allt och låta honom supa ihjäl sig. Han är värd så mycket bättre.

Alla vet att han super.. han är den ende som tror att ingen vet.. Ibland tror jag att han faktiskt tror att han inte dricker.
Men vad är det för liv att sitta ensam i en varm lägenhet, men en flaska och 3 katter?
Jag har skaffat mig ett eget liv.. Jag är politiskt aktiv, har vänner som jag träffar och umgås med. Är ute och äter middagar, blir bjuden på fester och sånt.. Han sitter fortfarande kvar med sin katter... och det är då det kastas glåpord om vad det är för typer jag umgås med (dvs Moderaternas ordförande, mm). Ja, jag fattar ju att han egentligen är avundsjuk för att jag faktiskt har vänner och har kul ihop med dom.

Detta blev rätt långt, och det är ändå den korta versionen ;) Välkommen att följa min blogg och mitt liv.. för mitt liv är mycket mer än ett alkoholiserat ex :)


Kram
/Christel


torsdag 28 juli 2016

Vi som bloggar i skåne

Du har väl inte missat gruppen på facebook för oss som bloggar i skåne. Där kan du länka dina inlägg. Skynda och gå med i gruppen och hitta nya bloggare och följa och få fler läsare!

Ni får gärna sprida detta på era bloggar (även ni som inte bor i skåne, kanske har du någon skånsk bloggare som följer din blogg ). Om du delar det vidare på din blogg. Skicka direktlänken till ditt inlägg i en kommentar i detta inlägget så får du en länk av mig i ett inlägg. Gäller till 31/7 kl 23.59. Din länk kommer sedan upp 1/8 12.00



måndag 25 juli 2016

Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna

Hej, Daysbyjohannas läsare!
 
Mitt namn är Madeleine och jag har verkligen fått äran att gästblogga här. Jag driver bloggen: Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna  Jag får medge att jag är lite nervös för jag är inte helt säker på att jag gör rätt. Kan man ens göra rätt eller fel på gästbloggning?
 
Jag tänker då berätta lite vem jag är och vart jag kommer ifrån, sån där lite enkel fakta som är lätt att läsa och som man orkar läsa.
 
Jag är då Madeleine, eller Madde som jag oftast kallas av vänner och släkt. Jag är 32 år fyllda i år. Är enbarnsmamma till en snart tolvårig son och vi bor i Falun. Jag och sonens pappa är väldigt goda vänner men också väldigt mycket inte tillsammans. Det här kan ju förvirra människor, eftersom vi umgås, äter middagar tillsammans och reser på semester med hans nyköpta husvagn som ett exempel. Jag tror detta lyckade koncept på snart tolv år beror på att vi aldrig varit ett par. Det har bidragit till att vi aldrig behövt gå på varandra eller vad man ska säga.
 
När jag inte lever ett ganska annorlunda liv vad gör jag då? Jo jag arbetar som lärare och kommer arbeta i en årskurs 4 till hösten. Jag har följt dessa små pärlor sedan förskoleklass, och ni kan ju tänka er vad jag fått lära känna genom vägen. Det är jättekul att se små tuffa sexåringar med glugg bli tuffa fyror med skinn på näsan.
 
Då tänker ni säkert att då är hon färdig med studentlivet? Ja det skulle man ju kunna tro, om det inte var så att jag kommit in på specialpedagogprogrammet på Mälardalens högskola och börjar studera på halvfart igen i höst. Det här känns trippande roligt och med fjärilar i magen hoppar jag ut på nya äventyr.
 
Jaha tänker ni, hon är lärare och mamma? Ja men jag är faktiskt en tredje sak också. Jag är utbildad doula, det betyder kort och gott att jag är ett stöd under förlossningen för födande och henoms partner. Jag hjälper till med att lugna och att peppa, jag hjälper födande och partner till en trygg förlossning där det alltid finns en person i rummet som aldrig lämnar. Jag utbildade mig till doula via ODIS 2015 och det är en väldigt fin sak jag gjort.
 
Hoppas ni vill kika in hos mig! Och tusen tack Johanna för att jag fått chansen att gästblogga hos dig!
 
Massor med Kärlek från Madeleine
 
 

fredag 22 juli 2016

Att vända negativt till positivt

För lite mer än 1 år sen förändrades mitt liv ordentligt. En förändring jag inte hade förväntat mig, men som är mer än gärna välkommet. En förändring som skapade mitt nya jag. 

Jag har i perioder mått väldigt dåligt med psykiskt självskadebeteende. Inte så pass att jag behövt läkarvård eller mediciner för psykisk ohälsa men jag mådde helt enkelt inte bra. Allt var bara mörkt och dystert. Allt var negativt.  Jag lyckades med det tråkiga att missa jobbchanser, jag hade svårt att hjälpa andra utan att själv vilja ha nånting tillbaka, jag tyckte det mesta var tungt och tråkigt.

Även om jag var i förhållanden och trodde livet var lyckligt så kan jag med facit i hand se att så var tyvärr inte fallet. Jag hade levt i nånting jag inte ville, men jag lyckades inte göra nånting åt det. Förrän i April 2015, då min dåvarande arbetsgivaresatte sig ner och hade ett långt samtal med mig. Frågade mig saker jag aldrig fått svara på innan, prata om sådant jag inte vågat ta upp, prata om sådant jag inte trodde jag skulle nämna och få mig att inse mitt riktiga värde.

Det var då jag bestämde mig för att visa alla men framför allt mig själv - jag är bättre än jag tror. 
Jag började att försöka tänka positivt i de flesta lägen. Jag började gå till jobbet trots krämpor och smärtor. Jag började förstå hur viktig jag var i jobbteamet och hur viktigt det var att jobba för ekonomins skull. 

Jag började förstå hur viktig jag var som medmänniska. Jag började ställa upp och hjälpa folk mer och ville absolut inte ha nånting för det. Precis så det skall vara. Jag började se ljust på min tillvaro. Jag började glädjas åt det lilla.
Jag flyttade hem till mitt älskade Halland efter 11 år på andra orter och det är det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag kom hem igen!
Jag träffade en man jag började få känslor för, och för första gången förstod jag att det var äkta känslor vilket jag aldrig haft innan. Jag har kommit på att jag tyvärr vart kär i kärleken och inte i någon person, förrän nu!
Jag tror det beror på mig själv, att jag har förändrats till det positiva.
Han ger mig glädje och han ger mig trygghet.

Jag har nu det liv jag alltid har önskat mig. Det liv jag trodde var så långt bort, eller som jag kanske inte ens visste fanns, då jag valde att inte se från rätt perspektiv. Nu ser jag glädje i det lilla. Jag ler hela tiden, jag känner lycka för första gången och jag är tacksam över att jag lever.
För första gången i hela mitt snart 31åriga liv älskar jag mig själv!
Det är en stor grej för mig och det är det som gör mig så lycklig. Jag har lyckats vända det negativa till det positiva helt enkelt.

För er som inte tror på andlighet hoppa över detta stycke :) 

Ett exempel på att vända negativitet till positivitet är således att jag har en kvinna med mig (min första svärmor som gick bort 2005) som visar sig speciellt när jag har intensiv huvudvärk. Aldrig roligt att en underbar och saknad kvinna kan ge en huvudvärk men jag väljer att vända på det istället. När jag har som värst skallebank vet jag att hon finns nära mig och det gör mig glad. Så även om smärta är jobbigt är jag glad att hon finns vid min sida.

Det går att förändra, bara man är mogen för det och att man vill. Jag skämdes först över att det tog mig 30 år att inse vad jag sysslade med, men bättre sent än aldrig. Jag har i efterhand förstått att i April 2015 var jag mogen nog att ta itu med mitt liv, mitt beteende och förändra det som bara jag kan förändra - mig själv.
Idag är jag en lycklig och glad Mizca - för din skull, för er skull men framför allt för min skull.

Tack Johanna och tack alla hennes läsare för att ni orkat läsa igenom min text.
Kramar på er alla // Mizca
 

 

onsdag 20 juli 2016

Varit en härlig sommardag

Varit en härlig sommardag. Mys ute i trädgården och i eftermiddags kom Marie och hennes son. Hugo var helt fascinerad av Aaron. Han brukar vara van vid att det mest är äldre barn som kommer hit, så han tyckte var kul med någon lite mer i hans ålder.

Vi avsluta dagen med grillat och ett glas vin och musikmys i soffan innan Hugo blev nattad. Nu sitter jag här i uterummet och njuter.

Tycker du skall passa på och tävla på min instagram @daysbyjohanna firar att jag fått 300 följare där.